-Vad är det för mat idag? frågade jag Jonas.
-Pannkaka!
-Ska vi tävla?
-Hmm..
-Jaa, vi har ju aldrig haft mattävling nån gång.
-Jaa, det gör vi!
..Det slutade oavgjort. Vi åt 13 pannkakor var. Fia tyckte vi var mesiga som gav upp: "När man tävlar vill man ju vinna!", var hennes åsikt..

Idag har jag haft fruktansvärda skuldkänslor, för något jag inte är skyldig till.. Jag berättar:
Vi satt i fysiksalen och väntade på att lektionen skulle börja. Utanpå fönstren satt det snö, vilket såg ganska mysigt ut tyckte jag. Då öppnade Andreas fönstret och tittade. Sen puttade han bort lite snö och följde raset med blicken ner mot Kungsgatan, men till sin stora fasa upptäckte han att en man gick där precis nedanför, så han smällde igen fönstret och satte sig på sin plats.
-Vaddå? gick det någon där nere, frågade jag.
-Jaa, och jag vet inte, men jag tror att han fick snön på sig, fnittrade Andreas.

Jag blev såklart väldigt nyfiken, så jag öppnade fönstret för att se om det var någon där. Och när jag stack ut huvet från 3:e våningen, så står det en kille där nere och möter min blick. Jag ryggar snabbt tillbaka och stänger fönstret efter mig. 
-Ånej! han såg mig!
Efter en stund kikar jag ut på nytt för att försäkra mig om att killen gått iväg. Han har då bara kommit över övergångsstället, och precis när jag pekar på honom för att visa Fia, så vänder han sig om och ser mig i ögonen ännu en gång! oups!
-Nu är han borta! säger någon som kikar ut genom fönstret.
-Pust! Vilken tur, han såg ganska arg ut..

Då kommer Jörgen (fysikläraren) och ser att vi har väldigt roligt åt något. Han säger något i stil med:
-Vad har hänt, och vem är skyldig?
Jag berättar hela min historia för honom, och han konstaterar att jag var på fel plats vid fel tillfälle, men om det kommer upp en rasande gubbe med ett järnrör så vet vi vem vi ska skylla på..
2 sekunder senare kommer en kille (lite mörk, tjock om magen, och med samma beiga jacka som snökillen, men dock utan järnrör) in i klassrummet och skriker med brytning:
- Det är någon som kastar snöboll på folk, från fönstren här! Jag får i huvudet när jag går nedanför! Vem är det!?
Andreas stelnar till, men lika mycket gör jag det.
Mannen synar igenom klassen och pekar på Charlotta (lika blond som jag, ungefär lika långt hår), som sitter oskyldigt på andra sidan av rummet..
- Det var hon! utbrister han.
- ...ehh, neej, jag har inte gjort något..
- Nej, det är nog ingen i den här klassen som kastar snö ut från fönstren, kan jag väl tro, konstaterar Jörgen. (Tack Jörgen!)
Mannen blev hänvisad till rektorn..

..Gå till rektorn för att ha fått lite snöras i nacken, det kallar jag överreagera!