Alltså, vilken jävla "familjemiddag"! Här hade man tänkt att: jaa, det kanske inte är så farligt med sånt här, om föräldrarna kan hålla sams liksom, då är det väl nemas problemas. Mamma bjöd i alla fall på middag i nya lägenheten.  MEN, some things just don't work out perfectly. Pappa satt tyst, sa inte ett pip, marcus satt tyst, jag satt tyst. Jag sammanfattar det "tystnad kring matbordet".
Men då var det mamma som fick bryta denna pinsamhet med något liknande: "Jaa, och jag har köpt en tv billigt av en jobbarkompis"
pap: - jaa, men ska du inte ta lite saker hemifrån?
mam:- joo, men vi måste väl göra upp om vad som är mitt och ditt?
pap:- jaa, men du har ju redan tagit lite saker utan att säga till..
mam:- jaa, men det var väl mina saker?
pap:- men du sa ju att vi skulle dela upp alldeles nyss? och den där mattan, den var väl inte din?
mam:- nej, men vi hade tre stycken, så jag tyckte att det var okej om jag kunde få en i alla fall.
tystnad...

Där sitter jag och Marcus och ger varandra uppgivna blickar.. SNÄLLA! Inte efterrätt också!

Nästa dag hade mamma gått och lagt tillbaka den förbannade mattan.