Jag har saknat O´boy, brödrost, mjölk, Johan, sängen, svensk radio och svensk tv. Jag har verkligen varit helt isolerad för vad som hänt i världen. Det är illa då man kommer hem och upptäcker att VM är igång för fullt.

Vi kom ut från Arlanda igår i jeansshorts mitt i Sverigekylan. 13 grader och regn, Välkommen hem! Kul, när man för ett dygn sedan har legat på stranden i Playa del Ingles och svettats sol.

Resan i sig har varit jättebra. Jobbet ver ett rent helvete, men gruppen, eftermiddagarna, helgerna, det har varit så mysigt alltihop. Vi har reashoppat, badat, solat, ätit chickennuggets med pommes, fetsat, plattat Fabbes hår, flätat Fabbes hår, fått utskällning, powerwalkat, promenerat, spelat fotboll, kört friskispass, dansat salsa, dansat disco, pratat spanska, pallat kiwi och bananer, sett Harry Potter, ätit köttbullar på IKEA, blivit slukade av tsunamistora vågor, gjort slut på ett antal busskort, rensat hierba (ogräs), levt compact living, ätit råa rostmackor, blivit förälskade i kex, sovit en natt på strandstolar och blivit bortkörda av gnällig gubbe, köpt vatten, duschat ute på gården, åkt traktor, blivit dumförklarade, varit solidariska och fått ett intyg skrivet på knackig svenska..

         

Jag saknar alla redan. Det känns som allt har gått så enormt fort, och nu sitter man här hemma framför frukostVM och myser. Johan ska gå och kolla sig för svininfluensan, och jag kanske inte får träffa honom förän om ytterligare en vecka..

Nu ska jag åka och hämta ut mitt körkort!